kärleken till ett barn!
Edvin har under lång tid börjat försöka resa sig. redan när han var 8 månader så stod han själv.. givetvis så var man tvungen (än idag) att stå bakom, för vettet att han inte har balans, finns inte! strax innan 9-månadersdagen tog vi fram lära-gåvagnen.. och vipps så går han själv med den.. det går ruskigt fort. sedan har det knallat på, han har gått, gått, gått... inte alls utan stöd, och inte mot möbler, men mamma, pappa och alla som varit runt i kring, har fått erbjuda finrarna så han fåt gå, gå, gå... två veckor innan 9 månadersdagen så reser han sig då mot vardagsrumsbordet.. och mamma tror att det är början på att han faktiskt ska börja resa sig själv och gå efter möbler.
Men tänk så fel jag hade... han ramlade några gånger, och vad vet jag, kanske blev han rädd, för inte förän igår, gör han ansträgning till att resa sig själv, mot mitt ben. det lyckas inte, så då använder han den öppna diskmaskinen! och DÄR mina vänner, där är början!!
Idag, bara några timmar senare, är det enda han gör:reser sig mot allt! Spjälsängen är helt hopplös,, såååå rolig att resa sig mot och gå runt. lampan han haft vid sängen var bara ta bort, byrån som stått vid sängen var bara flytta, för nu roar han sig med att öppna lådorna och gå runt i spjälsängen och prata!
kakakaa.. ampaaa, äjäj... dada... ja, det hörs där innifrån.
tyckte att han ropade på mig, så jag smög mig intill dörren för att tjuvkika på honom.. jo mycket riktigt så ropar han på mig och skrattar: pratandes med vårt bröllopsfoto på mig som står på sänggaveln! mitt lilla hjärta!!!
Nu börjar nog en ny fas i vårt hem: vakta, passa, gå, kliva.. vakta, passa :P men jag gillar det! är så grymt stolt över min lilla son och är så lycklig för att han vil utvecklas och har det tålamodet han verkar ha för att ta sig framåt. han har humör och är galen ibland, men jag älskar honom, över allt annat ändå.. det är väl det som kallas kärleken till ett barn!!!! <3
