Maria Andersson

jo jag tror det... för ännu en "bryt-ihop-dag" var det idag... Känslan att inte mäkta med tillvaron är inte rolig att handskas med. Dålig sömn gör ju inte att orken och energin direkt befinner sig i nära anslutning till uttagsautomaten!

En kämpig dag på jobbet igen, en halv timma extra lång dag har jag dessutom gjort...  skrivit en massa tankar som jag hade och haft, och, ja, vad ska jag säga... jag mår nog inte så bra just nu. Jag känner mig fruktansvärt otillräcklig och A stackarn får dra ett stort lass här hemma när jag inte orkar hjälpa till de dagar jag jobbar. ex  spillde flingor på golvet i torsdags, och har inte ens fått upp det ännu! Det är så olikt mig, som vanligtvis har varit mer pedant än totalslarvig! Igår hade A dammsugit upp dessa. Jag får bara inget gjort hemma, orkar inte med något känns det som. och är jag ledig, och inspirerad, så får jag lida för det dagen efter då jag inte orkar med något alls. att laga mat, som jag alltit tyckt om, är pest och pina, vet inte när sist jag lagade mat hemma till oss två,,

Att namn på orter och saker senaste tiden har blivit hopplösa att komma ihåg är väl en sak, men när man inte längre minns vad moster heter, då hajjar man till! Förklarade för A idag, känslan av att hjärnan är full, det rymms liksom inget mer ditin och jag hittar inte ut med infon som finns där heller!

Jag har länge gått omkring med en gnagande känsla att jag måste dra i nödbromsen, men tankarna på att det snart blir lättare, mindre att göra, att passen tar slut snart, att semestern kommer snart, har gjort att jag inte dragit. NU drar jag! Hårt! Det är inte värt att sjunka något djupare i minuskontot och att känna en känsla av depression eller nåt liknande är INTE skoj..,

Jag bestämde mig efter ett blött samtal med A efter jobbet idag. Jag måste ringa chefen i morgon och prata om det,,,antingen ledig eller sjuk några dagar, att få samla ork och energi igen! Att ha ont i magen och känna panik av att behöva stiga upp och gå till jobbet ännu en dag är inte riktigt så som jag hade tänkt det eller som jag tidigare kännt det!

Det är inte det att jag inte trivs, för egentligen gör jag det, men den sista tiden, sista året, har det bara varit för mycket av allt på alla fronter och denna negativa spiral måste vändas. Jag har inget att ge på jobbet och jag vägrar bli en sån som suckar och stönar på jobbet och missköter sig på grund av olika anledningar, jag jobbar med en människa och jag vill inte under några omständigheter göra personen illa på något sätt! Att X är deprimerad och ledsen, det är sjukdomsbilden och förståeligt, att den lagvigda till x också mår dåligt och är sjuklig är också förståeligt, men i dagsläget orkar jag inte vara en kurator och assistent 10 timmar om dagen och inte ha någon energi kvar till mig själv.. Jag behöver laddas upp för att kunna stötta och hjälpa dem bägge!

Att få andas några dagar, att förmå sig att gå ut på en promenad på morgonen, så som jag tidigare gjorde, att göra saker i egen takt och sova och vila sig lite, att kunna orka pyssla med tygerna och påta på i trädgården, att träna och orka ner på stan. Att hälsa på vännerna.. tänk om jag faktiskt orkade göra det!?Vara som jag var förut?!
Nånstans efter vägen så fanns jag där för alla andra, men inte för mig själv, nånstans efter vägen glömde jag att be om hjälp till mig själv och faktiskt säga när någon frågade: "Idag orkar jag inte, behöver få bara vara, men gärna nån annan dag".

Jag har bara ett problem, hur ska jag kunna förkalra för min chef? jag måste få vara borta från jobbet några dagar, men jag är inte fysiskt sjuk, än! JAg känner mig fånig och som en dålig medarbetare, men just nu måste jag strunta i det!

I morgon ska jag köra moster till bussen, orkar egentligen inte, men detta är ett sånt tillfälle då man faktiskt måste ställa upp av olika anledningar, men efter det, till lunch, ska jag börja min "nya" tillvaro: stoppa fingrarna i uttaget och ladda batterierna!

Till alla er där ute. Vet ni, alla blir jätteglada om ni ställer upp, men de uppskattar också om ni tackar nej och tänker på er själva lite grann. Att vara i balans i sig själv innebär nog allt som oftast att man faktiskt kan ge mer av sig själv till andra utan att förlora för mycket av egen energi. Ta hand om er själva och låt aldrig den negativa spiralen suga ner er och tro att ni måste fortsätta ner!

Kramar på er!